SVT-programledaren
lyckas nästan få tyst på dagens debattdeltagare, och innan programmet är slut
så ber hon mig hemma i TV-soffan att fortsätta diskussionen på nätet. Idén att vi
aktivt skulle kunna uttrycka åsikter och sprida information om sådana viktiga
saker, utan att exempelvis gå med i något parti eller skriva insändare i
tidningen, är relativt ny. I ett samhälle där det dag för dag öppnas nya broar,
nya sätt att nå ut, så kan vem som helst med en dator eller annan uppkopplad
teknisk pryl berätta och tycka i demokratins namn.
”It is
difficult, in looking back, even to separate the concept of journalism from the
concept of creating community and later democracy. Journalism is so fundamental
to that purpose that, as we will see, societies that want to suppress freedom
must first suppress the press.”
I The Element of Journalism av Bill Kovach
och Tom Rosenstiel försöker de sätta fingret på vad det näst intill
odefinierbara ”journalistik” egentligen är. Hur påverkar dess existens
samhället, och hur utvecklas samhället i samband med att journalistiken
utvecklas och breddas?
Det stora
ledordet inom ”gammelmedia” – tidningar, radio och TV – är just nu förnya. Idag har de flesta dagstidningarna
egna webbsidor, ofta tajt ihopkopplade med sociala medier. Man kan dela
artiklar och krönikor på Facebook, Twitter osv. och således låta det som
redaktionerna publicerar vara en startpunkt, en katalysator, för fortsatta
debatter. Man konkurrerar inte med sociala medier, utan ämnar vara en del av
den.
Andra pratar om förbättra. Där medieredaktioner ofta kan
stävjas av skrivna eller oskrivna regler så finns det lite som stoppar sociala
medier från att sprida nyheter likt en löpeld. Det är så gott som omöjligt för
gammelmedierna att kunna vara först med allt. Istället vill man vara bättre;
mer korrekta, mer välformulerade, mer på djupet. Tidskrifter inom exempelvis
film och spel, vars målgrupp oftast håller sig väl uppdaterade via sociala
medier, har fått hitta nya vägar när deras periodbaserade publicering inte kan
erbjuda de senaste nyheterna inom rimlig tid: Fördjupningar, reportage,
analyser.
Men den kanske
starkaste faktorn i denna moderna journalistik är kändisarna. Dagens journalist
är sällan enbart en anonym budbärare av information, utan profiler. De florerar
i sociala medier, på bloggar. Kvällstidningar såsom Aftonbladet och Expressen
utnyttjar möjligheten att sälja mer genom att ta in profiler och låter dem
skriva för deras tidning. Men här utmynnar det ofta i journalistik som inte
sällan är rent tyckande. Det är således svårt att känna förtroende för de nya
journalistprofiler, vars påstådda fakta mycket väl kan vara starkt vinklad
eller där de bortsett från andra fakta som talar mot deras åsikt.
”Journalism’s first loyalty is to citizens.”
Givetvis är det
positivt att fler får möjlighet att uttrycka sina tankar. Det är ju trots det
demokrati handlar om i grunden. Men strukturen de sociala medierna är uppbyggda
av kan missbrukas. Objektiva texter av hög kvalité blir snabbt översköljda av
det kontroversiella och starkt åsiktsbildande som lockar många likes och delningar,
och risken är att fokuset hamnar lite för mycket på skribenten (”Vad ska hon
skriva för konstigheter härnäst?”) och lite för lite på att det de faktiskt
skriver är av kvalité och bygger på någonting trovärdigt.
Men självklart
finns det motpoler till detta. Statlig media såsom SVT och SR, samt
dagstidningar såsom DN och SvD, försöker bygga en publik och förtroende genom
att upprätthålla kvalité. Det går givetvis att både dela och ”gilla” artiklarna,
men sanningen går alltid först. Fox News-mentaliteten, som diskuteras i The
Element of Journalism; att konstant vrida och vända på sanningen tills den
passar sina egna syften, är farlig. Det är det skinande exemplet på när saker
och ting har gått för långt.
